megs

 

 

 

Okej, min "bloggpaus" höll ju i sig i... någon timme. Men vill bara dela med mig av hur det såg ut under dagens löptur. Måste säga att det fina vädret gör en oerhört motiverad! Sen hörde jag glassbilens sirener i horisonten och det gjorde att jag pinnade på så fort att jag fick håll, haha.

Hej vänner, som ni märkt har jag lagt bloggandet på is nu när det är så grymt jäkla väder! dessutom har jag noll inspiration, och detta trots att livet äger just nu. Aja! Jag får soulsearcha i några dagar tills jag kommer på något att skriva. Tills dess - ha det GRYMT!

Då var det återigen dags att spendera en fredagskväll på gymmet. Dock tänker jag fuska lite och köpa med mig något smarrigt när jag plågat klart mig själv. Måste även ladda upp inför morgondagen då det nalkas project x-fest hos min kära vän Malin, är supertaggad! 

Äntligen fredag! Känns som denna vecka har varit sjukt lång och turbulent av nån anledning. Under veckan har jag knegat helveteslånga pass vilket gjort att både träning och bloggen blivit lidande. Känner mig sjukt dålig som bara tränat en gång denna vecka. Önskar att jag kände mig pigg nog att träna idag, men jag jobbade 15 tunga timmar igår och jag kan ju säga att det känns i både kropp och själ, känns seriöst som att jag blivit misshandlad med en golfklubba. 

Nåja, nog om detta. Nu ska jag försöka repa mig så jag kan hitta på något kul ikväll och glömma denna skitvecka!

Vilken tråkig måndag. Regnet öser ned och jag känner mig helt slut i huvudet. Till råga på allt blev jag morhotad på jobbet idag. Ja, av några småglin alltså. Vi var ute i sandlådan och de lekte med en såndär grävskopa som man sitter på, då de yttrade följande: "om du inte aktar dig så kör vi över dig med grävmaskinen och då finns du inte mer". Gulligt.

Asså söndagar som denna klår det mesta. Då man bara kan strosa omkring i solen utan att egentligen ha en destination för att det är så jäkla nice väder. Så underbart! 

Jo, nu är det så att jag är en sådan knäppis att jag ofta äter en större måltid innan jag ska kuta på löpbandet, istället för att käka efter. Det är inte så att jag käkar direkt innan, utan jag väntar i en timma innan jag drar till gymmet. "Varför gör hon så? hon lär ju få håll" undrar ni säkert, men alla de gånger jag slått mitt dåvarande pers på 5 km har varit efter jag ätit middag. Så, idag satsar jag på samma taktik. Äta först, springa sen. 

Efter hela två dagars uppehåll från gymmet känner jag hur det kliar i fingrarna på mig. Har moffat i mig frulle nu, och om ett tag är det dags att inta Fitness 24/7. Men först -  en mocha latte!

ihopplock från tumblr

Det är så rackarns grått och trist ute idag, hade lika gärna kunnat vara en fredag i november. Önskar att det vore lite mer om på bilderna ovan. Nåja, det trista vädret ger mig goda skäl att stanna inomhus ikväll och bara ta det lugnt och glo på mitt nyfunna tidsfördriv "Mad Men". Trevlig helg!

Shit, det pirrar till i magen bara av att kolla på denna. Undrar då hur han måste ha känt sig?!

... Så lång tid tog det att springa 5 km idag. Slog faktiskt personligt rekord igen, denna gång med 20 sekunder. Dock räcker inte det för mig då jag är fast besluten om att klara femman under 24 minuter nu, så nästa gång får jag pinna på lite fortare. Men jag slog ju faktiskt mig själv, därför belönade jag mig själv med lite bananpannkakor när jag kom hem. Mums!

 

Igår var det menat att jag och Emelie skulle dra ut på stan, men allt eftersom tiden sprang iväg hann vi inte komma längre än henne jobb typ. Floppkväll. Hur som helst, satte mig på tåget hem och fick uppleva något helt jävla sinnessjukt...

Tåget var nästan fullproppat med folk som skulle bege sig hem, och mitt i gången låg det en kille ~20-nånting som var helt dyngrak, okontaktbar och ensam. Inte en enda människa ville offra lite tid för att hjälpa stackarn, de tittade på honom och klev över honom som om han inte fanns. Till sist sa mitt samvete ifrån och jag gick fram till grabben och försökte hjälpa honom genom att försöka få liv i honom och ringa polisen/ordningsvakterna. Vill inte lyfta fram mig själv som någon sorts "hjälte" eller så med detta inlägg, för jag gjorde enbart det som alla borde ha gjort. Vill snarare belysa det faktum att svenskar inte har en uns av civilkurage eller empati i sig. Folk som klev av tåget tänkte säkert "äh, han är full, han får klara sig själv", men tänk om det var ni som hade legat där, helt hjälplösa och utsatta. Vem hade hjälpt er? Efter denna händelse drar jag slutsatsen: förmodligen ingen. Pinsamt.